Sälenfjällen är både ett av Sveriges mest tillgängliga och mest skyddade fjällområden. Här möts tillgänglighet och naturvård i balans. Skyddet bygger på flera nivåer: naturreservat, Natura 2000-områden, biotopskydd och artskydd. Tillsammans bevarar de fjällens särprägel och gör det möjligt att utveckla leder och friluftsliv utan att naturvärden går förlorade. Områden som Storfjället och Tandövala är goda exempel – platser där stillhet, vidder och biologisk mångfald bevaras genom aktiv förvaltning.
Reservat och naturtyper
Naturreservaten i Sälen spänner från öppna fjällhedar och myrmarker till mosaiker av fjällbjörk, barrskog och klara bäckraviner. Övergångszonerna mellan skog och kalfjäll är särskilt värdefulla – där möts arter från flera miljöer, vilket gör Sälen ovanligt artrikt för lågfjäll. Här trivs ripor, ljungpipare, älg, räv och fjällhare, och under sensommaren lyser hedarna av blåbär och hjortron. Flera av lederna passerar genom dessa zoner, vilket gör det enkelt att uppleva artrikedomen utan att lämna markerad stig.
Hur skyddet märks i landskapet
Skyddet påverkar hur hela infrastrukturen planeras. Skidområden och vandringsleder dras där naturpåverkan är som minst, broar och spänger skyddar känsliga myrar och vinterleder minskar markslitage. Nya stigar och byggprojekt prövas mot reservatsföreskrifter och EU:s Natura 2000-regler, och ofta justeras dragningar för att undvika häckningsplatser, nyckelbiotoper och erosion. Det gör att familjeaktiviteter och friluftsliv kan utvecklas utan att naturen tar skada.
Vad gäller för dig som besökare
Allemansrätten gäller i hela Sälen, men inom naturreservat finns särskilda regler. Du får vandra, åka skidor och fika nästan överallt – men förväntas hålla dig till markerade leder, elda på anvisade platser och ta med allt skräp hem. Hundar ska hållas under extra kontroll 1 mars–20 augusti och kopplas där ren finns året runt. Terrängkörning med bil, fyrhjuling eller skoter är förbjuden utanför markerade leder. För drönarflygning och naturfoto kan särskilda tillstånd krävas beroende på område och säsong.
Säsongernas påverkan
Våren är den mest känsliga tiden – marken är vattenmättad och rötterna exponerade. Därför gör spänger och tydliga stigar störst nytta då. På sensommaren är marken tåligare men samtidigt viktig för djurens födosök. Vintertid bär snön din vikt och skyddar marken, vilket gör vintern till den mest slitstarka säsongen, så länge du håller dig till preparerade leder och respekterar skyltade zoner. Den som följer dessa riktlinjer kan tryggt njuta av skidåkning, turskidåkning och naturupplevelser utan att lämna spår.
En tyst och levande fjällnatur
Att fjällen är skyddade märks i upplevelsen. På morgonens fjällsjöar speglas molnen i stilla vatten, och gamla granar står täckta av lav i skogspartier där tiden fått arbeta ostört. Den biologiska mångfalden och den stillhet som präglar fjällmiljön är precis det skyddet ska bevara. Det är därför reglerna finns – för att varje besökare ska kunna känna friheten utan att något går förlorat.
Så bidrar du till hållbar fjällturism
Små val gör stor skillnad. Välj boenden och aktörer som arbetar med hållbarhet, gå eller cykla kortare sträckor istället för att ta bilen mellan områden, undvik genvägar som bryter nya spår över hed och myr och släck utebelysning på natten i fjällnära miljöer. Rapportera gärna nedskräpning eller trasiga spänger till lokala värdar eller länsstyrelsen. På så sätt blir fjällens skydd inte bara formellt – utan levande genom hur vi rör oss och tar ansvar.